Frågan är inte vad tekniken gör med oss utan vad vi väljer att göra med tekniken

Jag ser massor av artiklar som handlar om vad tekniken gör med oss. Väldigt få artiklar som handlar om vad vi väljer att göra med tekniken. Jag får känslan av att många ser tekniken som någon sorts oundviklig naturkraft som vi bara ska förhålla oss till, och det gör mig bekymrad.

Min blogg heter "Tankar om teknik och samhälle" och under den rubriken vill jag gärna att människan ska vara med. Jag har pluggat och arbetat med både humaniora och teknik och en av de viktigaste insikter jag tar med mig är att tekniken är ingenting utan människan. Den är skapad av människan och människan står alltid i centrum för tekniken syften.

Men när jag läser artiklar som handlar om vilka konsekvenser den tekniska utvecklingen får på människors vardag så slår det mig att majoriteten av dem har utgångspunkten att människor är offer för teknikens framfart. Psykiska ohälsa ökar bland yngre, sämre hälsa och kondition till följd av för mycket stillasittande framför skärmar, stadskärnor vars småbutiker stängs ner till följd av e-handeln, folk som blir avbrutna i sitt jobb hela tiden på grund av mail och meddelanden.

Vem är det egentligen som bestämmer? Jo, det är vi. Inte tekniken. Vi har hela ansvaret för att tekniken utvecklas i en riktning som vi tycker gagnar oss som individer - en teknik dikterad av människan. Många vill då hävda att vi som enskilda individer faktiskt inte har någon makt över hur tekniken utvecklas. Det är de i Silicon Valley, på Google, Apple, Amazon och Microsoft som bestämmer. Och kanske har de rätt i det stora hela. Men på det individuella planet har vi alla möjligheten att fatta våra egna beslut om på vilka villkor vi vill släppa in tekniken i våra liv.

Jag kan ta ett exempel från min egen vardag - ett teknikval som jag har gjort. Varje dag promenerar jag från tågstationen till kontoret. Det tar en kvart. Jag gör det oavsett väder och det är ett medvetet beslut. För ett knappt halvår sedan började det dyka upp el-sparkcyklar som man kan hyra via mobilen för en billig penning. De står inbjudande på rad och väntar vid stationen och många tar dem. Även jag var lockad eftersom det skulle bespara mig minst tio minuter varje morgon. Men så började jag fundera: vari ligger värdet i denna besparing? Och finns det något som jag därmed skulle riskera att förlora? Värdet är att jag kommer till jobbet tio minuter tidigare, men jag kan lika gärna gå upp tio minuter tidigare. Det jag skulle bli av med är motion, intryck och tio minuters ostörd tid att tänka. Alla dessa tre saker är centrala för min syn på vad det innebär att vara människa: att man rör på sig, att man ser och hör saker och att man har tid att tänka.

Alltså: om tekniken inte bidrar till att utveckla mig som människa så kan jag lika gärna låta den vara. I en värld som fungerar enligt principen utbud och efterfrågan så är det mitt ansvar att inte efterfråga saker som jag anser inte gagnar mig som människa.