Vad händer om man blandar Verum och ProViva?

Om du inte orkar läsa hela artikeln så får du det korta svaret här: inget särskilt. Men om du har funderat lite kring det som kallas probiotiska livsmedel så tycker jag att du ska fortsätta läsa.

Jag lever enligt mottot att inga frågor är dumma. Därför satt jag en morgon för ett par veckor sedan vid frukostbordet och funderade: Vad händer om man blandar Verum och ProViva? Kommer de probiotiska bakterierna i respektive produkt att samverka eller konkurrera med varanda när de väl har kommit ner i tarmarna?

Det ledde mig fram min andra fråga: Hur kommer de överhuvudtaget ner i tarmarna utan att dö redan i magsäcken?

Vi börjar med den sistnämnda frågan.

Syrabad

Kommer du ihåg slutscenen i Terminator 2 där Arnold sänks ner i ett bad av flytande metall och löses upp tills bara handen sticker upp? I så fall har du en bra liknelse för vad som händer med bakterier i magsäcken.

Magsyran består av en för bakterier dödlig cocktail bestående av bland annat saltsyra och ett sorts proteinklyvande enzym som kallas pepsin. Förutsatt att du inte har magen full med annat än magsyra så håller den ett pH-värde på 1,5-3. Det är väldigt surt. Som jämförelse har äppelcidervinäger ett pH-värde på 4,25-5.

Det suraste livsmedlet jag kunde hitta var citronjuice med ett pH-värde på 2-2,5. Där någonstans börjar det likna magsyra. Det är alltså ingen tillfällighet att ett gammalt husmorsknep är att städa badrum med saften från en citron. Det är helt enkelt ett effektivt sätt att ta död på bakterier.

Här kan man se att magsyra (stomach acid) ligger någonstans kring 1-2 i pH-värde.

Lågt pH-värde


De flesta bakterier föredrar pH-neutrala miljöer, alltså ett pH-värde runt 7. Men så finns det bakterier som har en naturlig förmåga att klara lite surare miljöer. En sådan grupp bakterier är mjölksyrabakterier eller Lactobacillus. Genom sin ämnesomsättning skapar de på egen hand en sur miljö omkring sig i och med att de genererar mjölksyra. En miljö med ett pH-värde runt 4 är inga problem för mjölksyrabakterier. Men i magsäcken är det som sagt betydligt surare. Dessutom är det inte bara saltsyran som är ett hot mot bakterierna. Pepsinet är dessutom bra på att bryta ner protein och det, tillsammans med aminosyror och lite annat, gör att bakteriecellernas cellväggar försvagas viket bidrar till deras död.

Så hur kommer de förbi magsäcken?


Frågan är snarare: hur kommer tillräckligt många förbi magsäcken för att det ska göra någon nytta? Det är en svår fråga att besvara. När jag läser på nätet verkar det som om det beror på många olika faktorer. Till att börja med beror det på vilken typ av bakterie det är och hur väl de klarar den sura miljön. Godartade mjölksyrabakterier är som sagt en bra kandidat för att överleva. Men det finns även mindre trevliga bakterier som också klarar hyfsat sura miljöer, t.ex. E coli och Salmonella.

Andra viktiga faktorer är under vilka omständigheter de kommer ner i magen och hur många de är. Länge var det lite av ett mysterium för mikrobiologerna hur en människa kunde svälja tusentals salmonellabakterier utan att bli sjuk, förutsatt att bakterierna inte kom ner i magen tillsammans med mat. Så fort de kom ner tillsamans med mat så räckte det med färre än 100 bakterier för att man skulle bli sjuk. Sedan kom man på att det berodde på att maten gjorde miljön i magsäcken mindre sur (magsyran blev utspädd) och därmed kunde fler bakterier överleva och transporteras vidare ner i tarmarna.

När det gäller probiotiska livsmedel så kan man vända på resonemanget - man vill ju att så många av bakterierna som möjligt ska överleva. Alltså är det en bra idé att äta probiotiska livsmedel i samband med att man äter annan mat eftersom det höjer pH-värdet i magsäcken en aning och då kan fler goda bakterier ta sig vidare ner i tarmarna.

Hur mäter man då hur många bakterier som överlever magsäcken? Enligt Ing-Marie Viklund på Danone (ProViva) brukar man mäta det genom att titta på förekomsten av bakterier i tarm/avföring. Man kollar alltså inte hur det går i själva magsäcken utan bara hur många som når slutmålet/slutprodukten, om man får uttrycka sig så. Johan Eriksson på Norrmejerier (Verum) säger att man mäter på samma sätt. När bakterierna väl har kommit ner i tarmen så förökar de sig ganska snabbt. Det har alla tillverkare av probiotiska livsmedel tillförlitliga data på.

Jag passar på att fråga Ing-Marie om det finns några studier som visar på positiva effekter av probiotiska livsmedel redan i magsäcken, men hon säger att de inte har gjort några sådana studier. Johan på Norrmejerier säger samma sak: inga studier på det.

Bråkar bakterierna?

Nu har vi kommit till min andra fråga: vad händer om man blandar två olika probiotiska produkter med varandra? Om jag skulle äta en tallrik Verum hälsofil och dricka ett glas ProViva vid samma frukost så skulle jag få i mig två olika stammar av laktobaciller (Lactococcus Lactis L1A respektive Lactobacillus plantarum 299V).

Kommer de att konkurrera med varandra eller samverka?

Ing-Marie på Danone svarar:

Probiotiska livsmedel har den förmågan att de gillar liknande livsbetingelser. Vi har studier för ProViva-bakterien som visar att den gynnar andra goda bakterier och ökar diversiteten på tarmfloran. Kortare svar: Probiotiska bakterier är goda vänner, och de gillar varandra.

Inga problem att blanda med andra ord. Johan på Norrmejerier bekräftar att olika stammar av laktobaciller inte har några problem att samexistera. Däremot kan de hämma tillväxten av andra, skadliga bakterier. Johan på Norrmejerier:

En in vitro-studie genomförd på L1A visade på kraftig tillväxthämning av ett flertal patogena bakterier, däremot sågs ingen hämning på andra lactobaciller som testades.

In vitro betyder att man gjort studien utanför människokroppen, i ett provrör eller liknande. Patogena bakterier är bakterier som orsakar sjukdomar.

Räcker det inte med vanlig yoghurt?

Verum och ProViva är knappast ensamma om att innehålla lactobaciller. Vad är det jag får extra som jag inte får om jag äter vanliga mjölksyrade livsmedel? Jag förstår att det kanske inte skulle uppfattas som ett alternativ att äta en skål surkål till frukost, men utöver det - skulle det inte räcka med vanlig yoghurt eller filmjölk? Jag ställer frågan till Ing-Marie på Danone. Hon är såklart partisk i målet eftersom hon arbetar för Danone som tillverkar ProViva, men det finns några saker som skiljer probiotiska livsmedel från "vanliga" mjölksyrade livsmedel. Ing-Marie:

Det du får av ProViva är en välstuderad bakterie i mycket höga mängder som har en dokumenterad effekt på hälsan. Det är möjligt att du har bakterier i din surkål som kan ha probiotiska egenskaper, men med ProViva har du en produkt där man har har studerat, mätt och utvärderat effekten. Dessutom kan seriösa livsmedelstillverkare garantera mängden levande och aktiva bakterier fram till bäst-före-datum. Det har du inte om du gör din egen surkål. Vanlig yoghurt innehåller bakterier som ger en god och fin produkt, men inte som ger en probiotisk effekt.

Alltså: man garanterar att produkten är testad och dokumenterad, att den innehåller en tilläcklig mängd bakterier av en speciellt nyttig stam och att dessa bakterier överlever till bäst-före-datumet.

Johan Eriksson på Norrmejerier pekar också på de kliniska studier de har gjort, alltså att de har bevis för en rad positiva effekter:

Jag kan inte svara för andra livsmedelstillverkare men kliniska studier genomförda på Verum har visat på bl.a. minskade bukbesvär, färre antal antibiotikadagar och öroninflammationer hos barn samt förbättrad avföringskonsistens vid antibiotikabehandling och efter strålbehandling.

Hur kan man ta patent på en miljontals år gammal livsform?

Verums hemsida kan man läsa om hur de tog en speciell mjölksyrabakterie från en gård i norra Västerbotten, Lactococcus lactis L1A och tog patent på den 1993. För ProViva är det företaget Probi som har patent på bl.a. Lactobacillus plantarum 299V.

Som lekman undrar jag såklart hur man kan ta patent på bakterier som är några av de äldsta livsformerna på Jorden? Johan Eriksson på Norrmejerier konstaterar bara:

L1A fanns inte definierad innan vi upptäckte den. För mer info om patentregler hänvisar jag till patentverket.

När jag kontakter Patent- och registreringsverket för att höra mig för vad som gäller så är det korta svaret:

Produkter från naturen, t.ex. proteiner, gener och mikroorganismer, kan patenteras om de är isolerade ur sin naturliga miljö och uppfinnaren har kommit på en teknisk användning. Ett nytt ämne från naturen är i sig inte patenterbart, men finns det en användning för det kan det vara en uppfinning och inte bara en upptäckt.

För att få kallas för uppfinning och därmed vara patenterbart så måste det alltså finnas ett tekniskt användningsområde. Jag gissar att de har med ordet "tekniskt" för att skilja mellan naturliga användningsområden från konstruerade.

Tack!

Tack till Ing-Marie Viklund, PhD, Health Affairs Manager, Danone och Johan Eriksson, Forskning och utveckling, Norrmejerier. Tack också till Patent- och registreringsverket.